Det är numera ett välkänt faktum att lugnande medel och sömnmedel ur klassen bensodiazepiner kan ge upphov till beroende även i s k terapeutiska doseringer redan efter en kortare tids användning. (1,2,3,4) Denna kunskap är dock relativt ny. Ännu i slutet av 1970-talet var detta s.k. lågdosberoende omtvistat, och en erkänd auktoritet på området, Dr. David Greenblatt, yttrade sig på följande sätt under en round-table conference i regi av ROCHE:
" I have never seen a case of diazepam dependence... it is unusual enough to be a medical curiosity worthy of a medical case report or of being picked up by the press."(5) Detta på en gång kategoriska och djupt okunniga uttalande gjordes alltså av en ledande expert så sent som 1976. Idag föreligger en massiv medicinsk dokumentation som övertygande visar att beroende är en vanlig och närmast förväntad komplikation i samband med bruk av bensodiazepiner.
Men fortfarande råder oenighet bland experterna om de psykiska biverkningar som kan uppträda vid beroende och långtidsförbrukning av bensodiazepinpreparat. Vissa läkare och forskare hävdar alltjämt att den enda negativa effekten av en kronisk bensodiazepinkonsumtion är just beroende och eventuell abstinens vid utsättning av preparaten.(6) Andra ser ett tydligt samband mellan den uttalade psykiska ohälsan hos gruppen långtidsanvändare och den kroniska konsumtionen av lugnande medel.(7, 8) De biverkningar som oftast rapporteras i detta sammanhang är kronisk depression (9, 10), fobier (11) och personlighetsförändringar
(12). Beroendet kan även leda till att patienten deklinerar socialt med förlust av arbete och förtidspensionering som följd. (13,14) Sammantaget ger medicinlitteraturen belägg för en rad negativa effekter vid långtidsanvändning. Trots detta går många patienter med ett bensodiazepinberoende i åratal och i vissa fall årtionden utan att sjukvården intervenerar och kritiskt granskar rationalen för en sådan medicinering.
En annan allvarlig komplikation i samband med bruk av lugnande medel är de s.k. "paradoxala" reaktionerna.(15,16,) Incidensen av dessa anges i vissa europeiska läkemedelsförteckningar till mindre än en promille, men den verkliga omfattningen är fortfarande okänd. Malcolm Lader vid Institute of Psychiatry i London uppskattar frekvensen av dessa biverkningar till ca 5% redan vid kortidsanvändning av medlen.(17) De "paradoxala" reaktionerna utgörs av depression (18), med eller utan suicidala inslag (19), fobiska tillstånd,(20) aggressivitet (21, 22) och våldsamt beteende (23,24,25) samt, i vissa fall, symtom som felaktigt diagnostiseras som psykos (26,27). I USA känner sig tillverkarna tvungna att redovisa dessa biverkningar och nämner t ex att depression kan förekomma. I flera europeiska länder däremot nämner läkemedelstillverkarna överhuvudtaget inte denna biverkan, trots att depression är en långtidseffekt som finns väl dokumenterad i medicinlitteraturen (7, 8, 9, 10, 13, 28). Eftersom dessa reaktioner ofta tolkas som symtom på förvärrad ohälsa fastnar många patienter i ett beroende just därför att de reagerar med allvarliga biverkningar, och länken till bensodiazepinerna förblir tragiskt nog dold i det längsta både för patienten och den förskrivnade doktorn. Det är hög tid att WHO och de nationella kontrollmyndigheterna avkräver ROCHE och andra bensodiazepintillverkare en korrekt och fullständig redovisning av dessa biverkningar.
Referenser :
1. Murphy SM, Owen RT. Withdrawal Symptoms after Six Weeks´ Treatment with Diazepam. Lancet 1989; 2: 1389.
2. Khan A, Joyce P et al. Benzodiazepine Withdrawal Syndromes.
New Zealand Medical Journal 1980; 92: 94-96.
3. Lennane KJ. Treatment of Benzodiazepine Dependence.
Medical Journal of Australia 1986; 144: 593-596.
4. Trickett S. Withdrawal from Benzodiazepines. Journal of the Royal College of General Practioners 1983; 33: 608.
5. Hollister LE. Valium: A Discussion of Current Issues.
Psychosomatics 1977; 18: 44-58.
6. Romach M, Busto U et al. Clinical Aspects of Chronic Use of Alprazolam and Lorazepam. Am J Psychiatry 1995; 152: 1161-1167.
7. Haskell D, Cole OJ et al. A Survey of Diazepam Patients.
Psychopharmacology Bulletin 1986; 22: 434-438.
8. Ashton H. Adverse Effects of Prolonged Benzodiazepine Use. Adverse Drug Reaction Bulletin 1986; 118: 440-443.
9. Nathan RG, Robinson D. Long-Term Benzodiazepine Use and Depression. Am J Psychiatry 1985; 142: 144-145.
10. Patten SB, Williams JVA et al. Self-Reported Depressive Symptoms Following Treatment with Corticosteroids and Sedative-Hypnotics. Int J Psych Med 1996; 26: 15-24.
11. Cohen SI. Phobic Disorders and Benzodiazepines in the Elderly. British Journal of Psychiatry 1992; 160: 135.
12. Murray N. Covert Effects of Chlordiazepoxide Therapy.
J Neuropsychiatry 1962; 3: 168-179.
13. Binder W, Kornhuber HH et al. Benzodiazepin-Sucht
- unsere iatrogene Seuche. Öffentliches Gesundheitswesen 1984; 46: 80-86.
14. Blennow G, Romelsjö A et al. Sedatives and Hypnotics in Stockholm: Social Factors and Kinds of Use. American Journal of Public Health 1994; 84: 242-246.
15. Hall RCW, Zisook S. Paradoxical Reactions to Benzodiazepines.
Br J Clin Pharamcol 1981; 11: S99-S104.
16. van der Bijl P, Roelofse JA. Disinhibitory Reactions to Benzodiazepines. J Oral Maxillofac Surg 1991; 49; 519-523.
17. Lader M, Morton S. Benzodiazepine Problems. British Journal of Addiction 1991; 86: 823-828.
18. Hall RCW, Joffe JR. Aberrant Response to Diazepam: A New Syndrome. American Journal of Psychiatry 1972; 129: 738-742.
19. Ryan HF, Merrill B et al. Increase in Suicidal Thoughts and Tendencies. Association with Diazepam Therapy. JAMA 1968; 203: 1137-1139.
20. Cohen SI. Alcohol and Benzodiazepines Generate Anxiety,
Panic and Phobias. Journal of Royal Society of Medicine
1995; 88: 73-77.
21. Dimascio A, Shader RI. Psychotropic Drugs and Induced Hostility. Psychosomatics 1969; 10: 46-47.
22. Editorial. Tranquillizers Causing Aggression.
BMJ 1975; 1: 113-114.
23. Zisook S, DeVaul RA. Adverse Behavioral Effects of Benzodiazepines. Journal of Family Practice 1977; 6: 963-966.
24. French AP. Dangerously Aggressive Behavior as a Side Effect
of Alprazolam. Am J Psychiatry 1989; 146: 276.
25. Karch FE. Rage Reaction Associated with Clorazepate Dipotassium. Annals of Internal Medicine 1979; 91: 61-62.
26. Hansson O, Tonnby B. Allvarliga psykiska symtom orsakade av klonazepam. Läkartidningen 1976; 73: 1210-1211.
27. Teo SH, Chee KT et al. Psychiatric Complications of Rohypnol Abuse. Singapore Medical Journal 1979; 20: 270-273.
28. Michelini S, Cassano GB et al. Long-Term Use of Benzodiazepines: Tolerance, Dependence and Clinical Problems in Anxiety and Mood Disorders. Pharmacopsychiatry 1996; 29: 127-134.
