Klarspråk

Inlägg i "Klarspråk", P1, 1998-05-22  

Samtidigt som media ger stort utrymme åt olika samhällsproblem i tiden finns det ett stort men ännu delvis dolt problem som sällan uppmärksammas, trots allvaret och omfattningen.

Jag talar om det ofrivilliga beroende som varje år drabbar tusentals människor som medicineras med lugnande medel, s k bensodiazepiner. Dessa medel skall, enligt läkemedelshandboken FASS, enbart användas under en kortare period och först när andra terapeutiska åtgärder visat sig vara verkningslösa.

I själva verket förskrivs dessa preparat, som narkotikaklassats av WHO, fortfarande i stor utsträckning på slentrian och utan att läkarna följer upp och utvärderar effekten av en sådan behandling.

Följderna kan bli tragiska för dem som utvecklar ett ofrivilligt beroende av bensodiazepiner, och efterhand kan biverkningar som depression, aggressivitet, passivitet, fobiska tillstånd etc. uppträda.

Endast i undantagsfall uppmärksammar den förskrivande doktorna länken till beroendet, och patienten kan få gå med dessa biverkningar i många år innan vårdapparaten tar sitt ansvar och erbjuder den beroende stöd och hjälp till avgiftning.

Problemet är kanske allra allvarligast för de gamla, som ofta utsätts för en tung och slentrianmässig medicinering med lugnande medel som sätter ned vitaliteten och försämrar livskvaliteten i livets slutskede.

Ett tungt ansvar vilar på ROCHE och andra bensodiazepintillverkare som inte varnar för beroenderisken på tablettförpackningarna och som inte heller ger läkarna korrekt information om de biverkningar som kan följa av ett bensodiazepinberoende.

Det svenska Läkemedelsverket måste nu kartlägga problemets verkliga omfattning och vidta åtgärder så att inte fler människor fastnar i ett ofrivilligt och i många fall destruktivt långtidsberoende av lugnande medel.

Dag Zetterberg, Uppsala

Ingen menyrad? Klicka här