Bensodiazepinernas biverkningar

S.k. "paradoxala" reaktioner

Enligt professor Malcolm Lader reagerar ca 5 % av dem som ordineras bensodiazepiner med psykiska s.k. "paradoxala" reaktioner. Istället för att ha en förväntad lugnande effekt orsakar preparatet t ex ökad oro och mardrömmar. Vidare förekommer aggressivitet, med eller utan våldsamt och destruktivt beteende, liksom depression, i vissa fall med allvarliga suicidtankar och suicidhandlingar. Impulshandlingar, t ex snatteri eller andra lagöverträdelser, förekommer också som "paradoxala" bensodiazepinreaktioner och har varit dokumenterade i litteraturen alltsedan de första bensodiazepinerna introducerades under tidigt 60-tal.

Utöver dessa personlighetsförändringar förekommer i sällsynta fall även psykiska symtom ss hallucinationer, dissociation, depersonalisation, derealisation och andra psykotiska reaktioner. I synnerhet preparat med snabba halveringstider, ss Temesta, Halcion och Rohypnol, kan ge upphov till dessa allvarliga och för individen potentiellt förödande biverkningar. Tyvärr feldiagnostiseras ofta sådana psykiska reaktioner, och istället för att sätta ut medlet tolkar patient och läkare symtomen som indikationer på fortsatt förskrivning av det preparat som orsakar problemen.

Risken för "paradoxala" reaktioner är störst för unga respektive äldre användare, men dessa biverkningar kan förekomma i alla åldersgrupper. Flera oprovocerade våldsbrott kan helt eller delvis tillskrivas paradoxala reaktioner som en följd av bensodiazepinmissbruk.

Det är viktigt att minnas att de "paradoxala" effekterna kan uppträda redan efter en kort tids användning, i vissa fall redan efter första intaget av bensodiazepinen.

Långtidsbiverkningar

Alla de psykiska förändringar som beskrivits under rubriken "paradoxala" reaktioner kan även uppträda som långtidsbiverkningar när bruket eller missbruket blivit kroniskt och pågått under månader eller år. Långtidsbiverkningarna är betydligt vanligare än de "paradoxala" reaktionerna och kan dels bero på att patienten blivit toleransabstinent (vilket är vanligt med kortverkande preparat ss Temesta, Halcion, Xanor och i vissa fall även Sobril), dels bero på intoxikation till följd av en kronisk konsumtion och ackumulation av substansen (det senare är vanligt med långverkande medel ss Iktorivil, Valium och Tranxilen).

Långtidsbiverkningarna kan yttra sig ss depression, ibland med allvarliga suicidtankar, vidare aggressivitet eller retlighet liksom andra symtom på psykisk ohälsa och gradvisa personlighetsförändringar. Vidare kan långtidsbrukaren känna sig trött och håglös, avtrubbad och passiv och lida av nedsatt minnesfunktion och reducerad kognitiv förmåga.

Tolerans med ökad ångest mellan doserna föreligger när den ursprungliga dosen inte längre ger samma effekt som tidigare, och patienten har således börjat utveckla abstinens trots att han/hon fortfarande tar sin medicin enligt ordination. Detta kan ibland leda till att doktorn/patienten höjer dosen istället för att försöka avsluta en medicinering som börjat orsaka problem. Risken för toleransabstinens med "clock-watching" mellan doserna är störst med de kortverkande medlen. Toleransabstinens kan ge samma symtom som beskrivits under rubriken "paradoxala" reaktioner, men därutöver kan patienten i en del fall även utveckla fobier och plågsamma tvångstankar som varken patient eller doktor identifierar som symtom på toleransabstinens.

Kognitiva biverkningar

Minnet påverkas tydligt och mätbart, framförallt reduceras förmågan att lagra inlärt material i långtidsminnet. Denna minnesnedsättning är särskilt relevant för personer som bedriver akademiska och andra studier. Alla bensodiazepiner orsakar en försämring av minnesfunktionen, men risken för akut amnesi och minnesluckor är störst med de kortverkande preparaten t ex Temesta, Halcion, Xanor och Rohypnol.

Även andra intellektuella funktioner visar tydliga nedsättningar i psykometriska test, bland annat reduceras visuella och spatiala färdigheter. Minst påverkad synes den språkliga funktionen vara. I vissa fall blir nedsättningen permanent och består även efter utsättningen, men enligt vissa studier är den åtminstone delvis reversibel över tid.

Det finns indicier för att långvarig bensodiazepinanvändning kan orsaka organisk hjärnskada (förstorad tredje ventrikel), men detta får ännu anses vara obevisat.

Psykomotoriska biverkningar

Bensodiazepiner kan orsaka psykomotorisk nedsättning, och flera studier har visat på en förhöjd risk för trafikolyckor under påverkan av BDZ. En ökad risk även för andra olyckor, t ex inom industri, kan också föreligga.

Äldre brukare löper en högre risk för dessa biverkningar och kan dessutom utveckla dysartri (talsvårigheter) och ataxi (försämrad rörelsekoordination). Risken för fall och frakturer är uttalad för äldre patienter som använder medlen kroniskt. Långverkande preparat ss Valium, Mogadon och Tranxilen medför här den största risken, medan å andra sidan de kortverkande medlen kan orsaka allvarliga "paradoxala" reaktioner (se ovan) i denna åldersgrupp.

Ingen menyrad? Klicka här